Mått och vikt

Ingen vet när vi började använda måttsymboler. Tummens bredd, fotens längd eller längden av underarmen, och att sedan dela det måttet i halvor, fjärdedelar, åttondelar osv, var ett naturligt sätt att beskriva mått. När handeln ökade behövde måtten efterhand standardiseras, först för socknen sedan för landskapet eller riket som i tur och ordning fick ett bestämt alnmått att mäta med.

Till slut behövdes lika mått i hela världen för handelns och industrins skull. Då tog man ett mått på själva jordklotet och använde det på samma sätt som man tidigare gjorde med tummen eller foten. Man räknade ut det teoretiska måttet mellan nordpolen och ekvatorn och delade upp detta mått i 10 miljoner delar (decimalsystemet) och kallade det meter. Detta hände i Frankrike i slutet av 1700-talet så man kan väl anta att de sökte ett mått som låg nära den franska alnen som var ca 1,2 meter lång på den tiden. Det tog därefter nära hundra år innan metern infördes i Sverige. I USA är metersystemet ännu inte fullständigt genomfört.

Metern är också grunden för våra nuvarande rymd- och viktmått. En liter är en tusendel av en kubikmeter och ett kilo är vikten av en liter vatten.

År 1870 räknade Irenius fortfarande med de gamla måtten, som dock hade moderniserats genom att man 1855 infört decimalsystemet med foten som utgångsmått. Foten indelades i 10 decimaltum (men i 12 verktum), kannan delades i 100 kubiktum (kubikdecimaltum) och skålpundet delades i 100 ort. Det tog säkert sin tid innan alla var med på nymodigheterna, kanske var Irenius mått, lod och kappe, rent av olagliga år 1870. Metersystemet infördes i Sverige 1878 med en tidsfrist i tio år framåt för de gamla måtten.

Fortfarande används dock tum när äldre byggnadssnickare mäter virke och spik, men då är det engelska tum, inch (eftersom vi sålde mycket virke till England), som det handlar om. Spik och virke har i stort sett samma mått nu som de alltid har haft, man bara kallar tretumspik för 75 mm och tvåtumfyra reglar för 50 x 100 mm, men det känns fortfarande lite smidigare att säga entumsex än tjugofemgångerhundrafemtiomillimeter... Jag minns att man kunde köpa tumstockar med verktum på 1950-talet och kanske också senare. Takskiffer mäts fortfarande endast i tum, i gammaldags svenska verktum till och med, eftersom åtminstone dalslandsskiffern, men även största delen av glava- och grythytteskiffern, är huggen i verktum.

 

Viktmått som Irenius använde
1 lispund = 20 skålpund = 8,5 kilo
1 skålpund = 32 lod = 100 ort = 0,425 kilo. Användes i dagboken för tobak, socker, sill, smör, "det mesta".
1 lod = 13,3 gram.
1 ort = 4,25 gram.

Volymmått
1 tunna = 32 kappar = 56 kannor = 146,6 liter. Användes för råg, havre.
1 fot (svenska kubikfot) = 26,2 liter. Användes någon enstaka gång för salt.
Intressant är att Jakob Glader sade ett fot, inte en fot som man skulle tro var det naturliga. Han hade köpt en påse råg och varit till kvarnen och fått rågen malen, sidan 60 i Bondesons "Historiegubbar på Dal", Jakob Glader: "Men så kan jag också ha skäl till att vara litet trött; för jag har allt gått ett par mil för mitt fot råg.Innan jag först fick köpt det och sen malet det."  -Kanske hette det ett fot när det handlade om rymdmått men en fot när det var längdmått?
1 kappe = 4,58 liter. Användes för salt, spannmål.
1 kanna = 100 kubiktum = 2,62 liter. Användes för salt, mjölk  
1 tum (kubiktum, 1 decimaltum = 29,69 mm) = 2,6 centiliter. Användes för brännvin.
1 ort = 1 jungfru = 8,2 cl. Användes en gång för "tarpentin sprit" (1871 sid 20)
1 "halstop" salt kostade 3 öre (1871 sid 74) Skulle väl vara "halvstop"? 1 stop = 1/2 kanna

Längdmått
1 aln = 0,594 meter. Användes för tyg.
1 tum (gammal svensk tum, verktum) = 24,74 mm. Användes av Irenius för spik.

Mängdmått
1 dus (dussin) = 12 stycken. Mest för knappar.
1 tyllt (tolft) = 12 stycken. Finns i dagboken bara en gång och då är det bakhoar som räknas. Tolfter använde man mest för timmer, bräder och liknande. En bakho är den yttersta brädan som sågas ur en stock och har alltså ena sidan plan och den andra sidan är stockens yta.

Hem