Varken Irenius eller kyrkböckerna namnger eller specificerar de enskilda gårdarna i Ed, Forsebol, Åsen, Högsbyn eller Blixerud, som byarna heter i denna del av Fjälletbygden. Några undantag finns, som t ex Hallere i Åsen. Söränga och Kårud är delar av Forsebol men innehåller båda flera boställen som inte var för sig är namngivna. Det var väl så, och är fortfarande i hög grad så, att gårdarna får namn efter den som bor där just då. Ibland hänger namnet på den förre innebyggaren kvar ganska länge vid gården även om den har bytt ägare.

Så vi vet för det mesta inte i vilken gård kunderna bodde. Några vet vi dock och på kartan skriver vi då namnet på innebyggaren vid gården.

En helt annan sak är det med torpen. De kunde ligga nära eller långt ifrån byn, men egna namn hade de nästan alltid, utom i vissa fall när en grupp torpstugor hade ett gemensamt namn. Torpnamnen finns kvar ännu, även om bostället numera bara är en otydlig stugruin, och namnen används fortfarande i den mån det finns behov av hållpunkter i terrängen. Något enstaka namn, t ex Ottingsberg, känns inte igen av någon, vad vi vet. Ottingsberg är bara nämnt några få gånger av Irenius och kunden som bodde där hette Johannes, fast det hjälper oss inte mycket då Johannes och Anders är de två absolut vanligaste namnen i dagboken. Det var en förvånansvärt liten variation på förnamn på den tiden. Irenius och Cyprianus (avliden make till Soffi på Qvarnstugan) är undantag som sticker ut. Båda namnen hittar man i den tidiga kyrkohistorien. Bibeln och kyrkohistorien var viktiga på den tiden och hörde nog till den mest lästa litteraturen.